Förintelsen

Så brukar man kalla det folkmord som ägde rum mellan 1933 då Hitler blev kansler till 1945 då kriget tog slut.

6 miljoner judar mördades och 5 miljoner andra. Zigenare, Serber, Polska intellektuella, motståndsmän, tyska motståndare till nazismen, homosexuella, Jehovas vittnen, Asociala (tiggare, gatuförsäljare, de som inte passade in) och kriminella. 

Vanliga tjänstemän registrerade judarna med hjälp av Hålkort.
En föregångare till datormaskinen.

Hur. Det första som händer är registrering:  Alla Judar i Tyskland ska registreras. Man använder tidiga datorer. Utan denna
registrering hade det inte gått att få tag i alla tyska judar som såg ut helt som vanliga tyskar.  Man trakasserar judar, slår sönder affärer, judar mördas och sätts i fängelse men inte på samma systematiska sätt som då kriget började.

När kriget börjar stöter man på mängder av judar framför allt i Polen. De tillhör en riktning inom  judendomen som ser annorlunda ut än tyskarna och det är de som brukar avtecknas i rasistiska nidingsbilder. Man vet inte vad man ska göra med dem så man föser ihop dem i Getton. De blir Isolerade.

Först skickade man judarna till Getton i Östeuropa

Tillslut vet man inte vad man ska göra med alla Judar man har i det nya Tyskland, efter en tids diskussion bestämmer man sig för att utrota dem. Detta kallas den slutgiltiga lösningen av Judefrågan.

Man började använda insatsgrupper som åkte runt i de ockuperade markerna och mördade judar.  Det byggs också koncentration och förintelseläger. Koncentrationsläger fanns i hela tyska riket . Det mest kända är Auschwitz läs mer genom att klicka på denna länk, men förintelseläger, de värsta, fanns allihop i Polen Treblinka är exempel på sådana. Du kan läsa mer om Treblinka på denna  länken 

Treblinka var ett av de värsta lägren. Den hade en egen järnvägsstation
där man lurade fångarna med hjälp av falska tidtabeller.

Utrotningslägren var i princip bara en anläggning för mord, en gaskammare och bakom ett plank en likhög som man grävde ner. De flesta hamnade dock i arbetsläger där man fick arbeta sig till döds, när man var svag gasades man ihjäl.

Denna karta visar var i Europa koncentrationslägren låg. 

Koncentrationslägren organiserades hårt. Alla som kunde arbeta registrerades och man använde särskilda fångar, Kapos, som poliser bland fångarna. De var oftast verkliga förbrytare. De fångar som inte kunde jobba, sjuka, barn och gamla gick direkt till gaskamrarna. SS-männen och Lägerledningen var som gudar man knappt fick tilltala, i så fall skulle man ta av sig mössan, stå på tre meters håll och inte titta dem i ögonen.

Koncentrationslägren var starkt organiserade och
 man hade olika märkningar beroende på varför man var fånge

När krigslyckan svänger förstör tyskarna förintelselägren. Många av de övriga lägren över ges antingen bara av vakterna, ibland klär vakterna ut sig till fångar men oftast känns de igen och blir skjutna direkt. Men i många läger tar vakterna med sig fångarna på marcher västerut. S.k. dödsmarscher. I dess marscher dödades alla som inte orkade gå med.  

På många platser tvingas efter kriget den tyska befolkningen att besöka lägren så de skulle känna till att de funnits och så de inte skulle kunna förneka dem. Sverige förhandlar med SS och lyckas med hjälp av transporter byta till sig många koncentrationslägerfångar. Man hämtar dem till Sverige i ommålade armébussar. De kallas de sk vita bussarna